¡me voy!

Köpte jorgubbar efter jobbet. 

Extra söta, botemedel för surt humör.

Fick höra bästa raggningsrepliken av en icke slisking fransk "wow - beautiful."

Nu ska Mike (han är här) och Ed och jag (?) kolla på 28 dagar senare. Jag är hungrig.

Mike är "kär" i Emilia har han sagt. En utav dem jag crasha hos i början av Londonlivet. 

Asroligt. När han väl raggat på A sa han till E att "nej, fan, hon andra var ju mycket hetare!"

Han är sjukt rolig. Konstigare människa måste man leta efter.

Nej nu sitter jag i mörkret och asocialiserar. Men behövde det efter ett sådanthär "slitjobb."

Jag hatar att behöva svettas på jobbet. I dethär fallet är det ofta oundvikligt och jag hatar det.

Svett är endast okej när man motionerar. 

Vetskapen att ett bra band (Crystal Fighters) som jag sett två ggr live spelar gratis på Barfly i Camden med en massa andra up and coming band helt gratis gör mig lite fundersam över varför jag sitter här hemma. Speciellt när jag har skaffat weekly travelcard, då har jag ingen ursäkt. Jag är trött helt enkelt. Helt enkelt oacceptabelt.

Jag har velat ha en Oreoshake i flera veckor nu. Imorgon blir den min? Mina små hörlurar har slutat fungera ordentligt, de har försämrats så pass mycket så att jag måste lirka fram ljudet i båda hörlurarna. Jag vill gå till Ed' Diner imorgon. Hört att de är bra. Mums. Mat. 

hungern tar över / jag lämnar skrivbordet.