trötter

Ska gå och lägga mig strax. Kanske ska städa först. Och läsa. Visst är jag lillgammal?
Ska torktumla kläder, orkar inte vänta på att de ska torka. Tänker på New York då, när Regina "och jag" tvättade våra kläder EN gång under hela resan efter att vi hade varit med om en hel del.. Torktumlandet gick sådär då, några utav plaggen krympte. 

Det gör mig inget om några strumpor krymper lite grann. Jag satte på tvättmaskin själv idag. Det var ju lätt. Varför gör folk en så stor grej av att jag inte har tvättat kläder själv innan, det är ju ingen konst? Jag vill andas andetag men har inte riktigt råd att insupa så stor frihet. Imorgon kommer Ed hem och jag har fått ett jobb! Berätta jag det?
Jag har fått jobb!

Jättemysig introduktion idag, var kanske sex stycken, han som styrde och ställde på restaurangen och var kock var jättetrevlig och han gillar mig! Jag var lite sen och mycket svettig (vad jag har svettats idag?!) för att jag tappa bort mig inne på tunnelbanan väl framme i Green Park. Vanliga människor brukar fumla sig till en adress när de är ute på gatorna, men nej, min förvirring sker redan "underground." 

Haha, han sa typ att han vill att vi skulle le jättemycket, vara glada, ha mycket energi, och "and someone here has too much of it, which I like, I think you all know who I mean." Jag tänker: va? jag har ingen aning, vem menar han?! och tittar förvirrat omkring.
-kort paus-
"Isabella. You could slap her and she'd still be smiling!"
Hahaha! Han var så skön och rolig! Han heter Manpreet. Coolt namn!
Restaurangen var härlig, alla bord är olika, samt olika stolar och galen extravagant inredning (deras lampor är från Tiffany's)! 
Alla huvudrätter är dyra och tydligen är många som kommer dit "big spenders."

Vårt jobb är att "öppna deras plånböcker."
Han sa väldigt mycket roliga saker. Man jobbar minst 20 timmar i veckan.
Det fixar vi. Och det är först när vi kan menyn och drycker väldigt väl som vi börjar ta emot kunder, ca om två veckors tid kommer det vara busenkelt sa han.


uhn tss uhn tss uhn tss

Nu går det bra! Var på American Apparel intervjun, kom dit svettig, lämnade kontoret ännu svettigare. Men annars gick det väldigt bra. Fick torka svett innan de fotograferade mig. Hade på mig AA lamé leggings i alla fall. Med turkosa Doc Martens och Forever 21 kort grå silkesklänning. Tror det gick hem. Nu ska jag strax iväg till jobbet på den indiska restaurangen i Mayfair. Har precis köpt biljett till Beach House och Vetiver på Union Chapel den 21 Augusti, oh yeah, det känns bra! Och lämnade tillbaka Zara byxorna, de misstänkte ingenting! (Haft på mig dem i Regnet, på en timmas promenad från Hammersmith till Westbourne Park) £30, ja tack! Köpte svart skjorta på Primark £2.50, I'm ready for the floor!

Och nu rullar massa flyering jobb in! Ett från Jalouse ( www.jalouse.co.uk) and Amika (www.amikalondon.com), något random hemlighetsfullt där man får adressen per sms precis innan intervjun.. Tror jag måste skippa det, de ville ha intervju imorgon mellan kl 2-4, men då ska jag genomföra massa "shopdrops" för Boom Boom Club, får åtta pund per timma, 4-6 timmars jobb, bara lämna flyers i butiker.  Från lunch tills affärerna stänger! Cash in hand. Oh, baby!

11:30 möte på French Connection. Jag kommer att kick some ass, precis som jag gjorde idag på AA. Minus svetten. 
Köpte deodorant efter intervjun idag, det var så pass... Svettfläck under ena armen (?!) fast jag tror inte de märkte.

Nu ska jag laga någon mat, kanske det blir något utav Eds festivalhittegods, passar mig bra, det är gratis men smakar dyrare.

Things are working out!

happy bye bye
on a high!
/The Rollercoaster

trött, mätt och belåten

Var på en massmänniskointervju idag. Jättemånga människor runt ett bord i väntan på sin tur att bli intervjuad. Jag är en utav de "lyckliga" som får jobba. På Tamarai hölls intervjuerna, mysig restaurang, the Underground Pan-Asian Paradise. Jag tror jag har fått jobbet. Ska i alla fall jobba imorgon kl 17:30, på hans andra restaurang (har tre) som ligger i Mayfair, vid Hyde Park, gatan precis intill Bond Street. Chor Bizarre heter den. Standardbetalt, lön en gång i månaden, kan vara ett litet problem för mig, hoppas man får massa dricks!

Är väldigt glad över intervjun på American Apparel imorgon. Vill väldigt gärna jobba i klädesbutik, speciellt i denna! Ska jag fjäska med en AA uniform?

Jag gick hem från Holburn (lite öster om centrums mitt-i-prick). Det tog 2,5 timmar. Och med det hann jag köpa ett par kostymbyxor på Primark som sitter som smäck för bara fem pund. Sitter så tajt så att trosorna inte syns. Too much information? Too bad. Det ser faktiskt bra ut, nu ska jag bara lämna tillbaka £30 Zara byxorna som sitter hängigt och löst, jag får en jättelik bakdel i dessa och stora stockar till lår.

Jag har legat på taket och mysigt med musik, té och djupa andetag. 
Platt på rygg, tittat upp mot stjärnorna.

Som broder Oskar brukar säga: 
"man ska sikta mot stjärnorna, även fast man kanske bara når månen."

Låt det rulla lite till...

för de har ännu inte ringt från restaurangen?! De rindge från American Apparel idag och jag har intervju på huvudkontoret i SoHo imorgon. Tur att alla intervjuer är på olika dagar. Idag kl 1700 på Tamarai, imorgon 1130 på American Apparel, lördag 1130 på French Connection.

Nu ska jag äta brunch, vaknade för flera timmar sen, har "motionerat," hungrig, '
ska äta på taket.
Ut i köket, brygga kaffe, grilla macka!

part time model

Kan detta bli nästa för mig?

Nu mår jag illa har ätit för mycket toast med smält cheddar och jordnötssmör (jag köpte två limpor bröd(?) och två (?) cheddarostar och jordnötssmör) Jag måste varit hungrig, åt fort, 
nu är jag mätt som en plätt. Efterrätt - burkpersika.

Ugh, nu har jag fått ett till mejl från en kommersiell modellagentur..
Jag gillar inledningen också, väldigt personlig. 
"Dear applicant congratulation
Thank you for sending us your details.
We are very interested in your look but we need to see you personally. 
So after your interview we will then see if you are suitable for any 
part time modeling job.
If you have a professional portfolio please bring it along otherwise 
photographer will take your test shoot then this will cost you just 
£10 for whole photo shoot will take your 10 to 15 marvelous pictures. 
We own many agencies in UK so after your interview we will then decide 
which agency is suitable for you to get job (only part time job).We 
are at the moment casting for summer billboards and posters for major 
.We are also casting for movies and TV commercials. We have different 
castings every week and part-time jobs so come this week ASAP. We 
don?t charge any contract fees or registration fees.
www.extrasmodels.com is also a part of our company since 1987
You can come on these coming days tomorrow Thursday between 11am to 
6pm and on Friday and Saturday COME ANYTIME BETWEEN 11AM TO 3pm 
WITHOUT HAVING APPOINTMENT be casual smart but dress to impress we are 
waiting for you if you have query regarding appointment then contact 
on this phone number or just SMS for appointment or any query call us 
00447814693666 regards Mr. peter"

Volvo!

Yes! Jag har ett missat samtal från American Apparel! Förmodligen en till intervju! Men de svarar inte så jag får testa imorgon, eller gå in i butiken eller något. Det här är något jag vill ha! Har ännu inte hört något från Chez Kristof.. Men håller ut. Förmodligen något krux som inte fixas av att jag ringer upp dem igen. Låt dem ta sin tid. Imorgon ska jag försöka lämna tillbaka mina Zara byxor, få tillbaka 30 pund. De ser för gubbiga ut och jag behöver pengar. Intervju imorgon! Pepp. Jag känner att jag förtjänar en cupcake. Men tills dess får jag äta av min hemmagjorda sorbet och Eds festivalfynd. Pallar inte lägga pengar på mat, men cheddarost, bröd, och jordnötssmör behöver jag egentligen. kanske köper det på Iceland, Sainsbury's. Vill ha mat, hungrig! Nu går jag på kvällspromenad men tror att jag inte köper något. Kanske. Bröd behöver jag faktiskt. Cheddar, gott.

Letters from London

"Jag väntar på svar idag, har ännu inte fått det, men jag har fått en till intervju imorgon på en restaurang/bar/klubb som heter Tamarai och ytterligare en intervju på lördag på French Connection. 

Jag har ju skickat in ansökningar till allt möjligt så nu har jag intervju på en modellagentur för reklamfilmer, extras i filmer etc (haha) och dessutom fått svar från ett flygbladsjobb för klubbar. Haha.

Så jag tror ändå att jag kan få jobb så att jag klarar mig och inte behöver sälja aktier.

Väder är bara väder. Här är det grått hela tiden, men hellre det än Kaliforniskt solsken och en ful bränna."

/ forever vampire.

Jag vet att jag borde gå och lägga mig nu

men jag kan inte, det där med att "svälta" fungerade inte riktigt. Hej, jag heter Isabella och måste äta varannan timma. Så nu har jag jättemycket energi från två toasts med den sista cheddarosten och den sista curryn och ett äpple och hemmagjord sorbet (frusna bananskivor och bär i mixer). Mätt. 

Har sökt och sökt och sökt jobb idag på Gumtree, kolla precis min mejl och har fått intervju på torsdag. På det här stället: http://www.tamarai.co.uk/ . Det verkar vara precis i min stil.

Men jag hoppas fortfarande på detta ställe jag provjobbade på i torsdags.
Jag får ha öppna gardiner så att jag vaknar av solljuset (?) imorgon och inte missar samtalet.
Men jag har mobil så förstår inte riktigt varför jag vaktar på samtalet. 

Nu när jag börjar bli trött ska jag ta min en kaffe för matsmältningens skull.
Imorgon om jag orkar ska jag jogga. Allt brukar falla på plats då.
Jag städade köket idag så jag känner mig lite lugnare. 
Tänk om jag tvättar imorgon, då får jag ordentlig frid i sinnet.
Ordning och reda. Frid. Kanske att jag får det redan imorgon.

Michelle ringde mig, det hjälpte också. Lika lugnande som när småbarn hör sin mammas röst. Att känna sig trygg, det är en konst även när man har det bra. Tänk så försvinner allt närsomhelst. Så tänker jag. Så ska man inte tänka.

Godnatt
nu ska jag ut och dricka kaffe på takterassen,
kolla på hur Trellick Tower lyser upp (mitt) mörker.


HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS!

att jag får jobbet! Ännu finns det en chans, jag rindge och de sa att den sista skulle provjobba idag, så hon ringer imorgon, beskedet kommer då. Jag lär ha en mycket sömnlös natt. 
Det här kan komma att avgöra om jag kan stanna i London eller måste dra "hem" härifrån. 
Jag vill stanna kvar!

Curryn räcker länge, men inte så mycket längre till. Jag har ätit detta de senaste fyra dagarna. Bra allround kost, med massa grönsaker och ris. Protien får jag från grädden i såsen.

Jag är nervös, obekväm, orolig, jag vet att jag kommer böla av lycka om jag får jobbet men annars kommer jag att vilja snitta upp min vänsterarm. Det är verkligen starka känslor jag förknippar med detta jobbet. Jag hatar att misslyckas. Jag har stor prestationsångest. Jag vill så gärna få detta jobbet, jag kan inte betona det mer. Men det känns som ett smärre mirakel måste inträffa för att det ska ske i nuläget. Och att de andra är sämre än jag. Men jag vet inte. Det är så jävla svårt att veta, när man inte gjorde något särskilt alls på provdagen. Allt man skulle göra var att ställa fram bröd, servera dryck och duka av borden.  Jag vet inte om jag gjorde det tillräckligt bra. Kan jag ha mer ångest? Det hoppas jag verkligen inte.

löser det sig här i London?

Jag vet ej. Hoppas, hoppas, hoppas.
I lördags ringde jag Ed och bad honom komma hem tidigt. "Please, please, please!"
Han kommer hem på lördag. 
För tillfället har jag inte råd att åka till Bristol och se Banskys utställning. 
Jag hoppas att jag får det i födelsepresent, en getaway till Bristol.

Jag vet inte hur det blir med jobb, men jag ska fortsätta söka söka söka. Jag vill, vill, VILL.
Idag gick jag till Sainsbury's och köpte toapapper, batterier och äpplen. Så fattig är jag. 

Igår köpte jag kinamat på festivalen för £6.50 och som straff får jag svälta lite tills jag får en inkomst, om jag får en inkomst. Jag har i alla fall ett gränslöst förråd av ris och pasta.

Nu funkar den trådlösa datormusen (tack vare inköpet av batterier)! Lite vardagslyx.

jag dör lite inombords, 26/7/09

Jag tänker bara på avsaknaden av jobb och pengar. 
Jag har en datormus som inte fungerar så jag blir lite avtänd på att skriva på datorn, kolla mejl, och verkligen inte kolla facebook. 
Jag har betett mig konstigt i helgen. På dagen. Det här börjar gnaga på mig. Jag är pank. Jag kan knappt köpa mina egna drinkar, måste förlita mig på att någon schysst kille kan bjuda. Det låter väldigt drygt, men det är sant. Jag har egentligen inte råd med mycket alls. Borde låsa in migsjälv på rummet, läsa klart alla mina böcker och räkna pengar. Men det är London och om jag hade velat bli självmordsbenägen, då hade jag stannat hemma. Men jag är något utav ett emotionellt vrak, en gammal gammal berg och dalbana, Lisebergs gamla. Men de fixar den och allt blir bra igen. Så vet jag i alla fall hur den historien slutar.

Helgens händelser: många.
Fredag, var Ms plus ett på Barfly, The Do spelade, mycket bra. Det var väldigt skönt att träffa någon man har "socialiserat" med innan och inse hur väldigt sympatiska de är.
Sedan gick vi vidare till bästa Lock Tavern, stället där det alltid finns snygga killar. Molly kände sig för gammal och trött för raggarkulturen och gick hem. Jag träffa ganska många av hennes vänner men av någon anledningen så minglade jag med några Graphics-studerande killar (J och J) som delade ut flyers på Proud, så vi gick in gratis.

Lördagkväll var den dyraste. 20 pund totalt. Men jag är smart och tar endast med mig en sedel och inget betalkort när jag lämnar huset. Mitt sätt att regulera mitt pengaspenderande. ¨

Alan (den gamle skotten som äger lägenheten, ja han bor här också i sitt eget rum, vi delar kök och vardagrum men det är inte så farligt, här är ganska stort) måste tycka att jag vart konstig på sistonde. Blir lite konstigt utan Ed här, jag gillar inte att han har lite koll på mig, speciellt när hans dotter är här med sin son, jag vet inte jag beter mig alltid konstigt med mödrar som har unga barn. 
Jag kan vara en mycket "awkward" person när det väl kommer till kritan. Speciellt när jag bor i London och går ut och sedan helt plötsigt sitter sunda familjevärderingar i mitt vardagsrum. Det gör mig obekväm.
Jo, men han följde med sin dotter till Bristol så nu har jag lägenheten alldeles för mig själv! 

----- Hursomhelst bestod lördagen av snabbdrink på Lock Tavern och sedan köa till Proud. Vi var snygga så vi fick ställa oss i en kortare kö. I London är man alltid snygg. Väl inne på stället träffar man massor med roliga randoms, och bekanta! Träffa Anna och Emilia (som precis hade snott en klubba), de firade en kompis i ett alldeles eget stall. Lyckos'!

Idag mötte jag upp med en "ny kompis" som jag träffa i fredags. London-Julian. Han hade en extra biljett till Shoreditch 1234 festivalen, så jag tackade och tog emot! Det bjöds på öl. Tack! Ibland har man tur. Dessutom har han en gammal 4-track inspelningsmaskin som jag kan få. Nu ska jag börja spela in lite musik! 

Ett nytt ansikte hjälper till att promota ett arrangemang som sker nästa lördag, hemlig fest i lagerlokal i Londons finansdistrikt, hur härligt är inte det?! "Secret All Night Party" i Canary Wharf kl 11pm-7am. Man ringer ett telefonnummer när man väl är på plats för att få reda på exakta adressen. Busigt!

Nu är jag trött. Går och lägger mig nu. Imorgon ska jag tvätta kläder. Ju äldre man blir desto svårare blir det men roligt på en och samma gång.

ciao


en vacker dag när jag blir rik/gifter mig rik

När jag får pengar ska jag köpa:

Tills dess snyltar jag utav Alans vanliga mjölk. 

Imorgon ska jag se YACHT klockan 13.15 i östra London i skivbutiken Pure Groove.
På kvällen ska jag möta Molly för att vara hennes plus ett på The Do spelningen på Barfly i Camden.

Läser: V, Thomas Pynchon.

Efter gårdagens, cupcake, sushi, öl, och pommes frites. Och efter dagens provjobb och morgondagens planerade återförening/utgång känns allt mycket bättre. Som man kan känna sig från en dag till en annan, den ena osäker och den andra trygg. Livet är fullt av överaskningar. Man lär inte gilla dem alla.

Jag gillade gårdagen efter deppigheten, den spenderas i Notting Hill/ Portobello, västra Londonkl 4-5ish mötte jag Jelena, åt cupcakes på Londons bästa, Hummingbird Bakery. 
Åt sushi på Ukai, billigt och gott (inte farligt), öl på Prince Albert, £2.80 för en London Pride, billigt. Pommes frites hos Jelena, gratis.

Jag är ganska nöjd, jag tror att det ska funka, har börjat slappna av, min superviser på den franska restaurangen intalade mig om att det har gått bra, att jag inte ska oroa mig. 

Hon var en trevlig franksyska som hette Emily och den andre servitören hette Patrick (?), nej han hette inte det men han var en sprudlande braziliansk bög som nynnar på Beyoncé när han torkar av speglar och tavlor. Baristan bakom baren hette Artur och var en stor, lite butch (men herregud nej inte tjock, alla på den här restaurangen ser väldigt presentabla ut) - österlänning gissar jag på. Han som äger restaurangen (en utav tre i hans ägo) är en lite halvschtekig engelskman som minglar och sätter sig till bords med stammisarna - han påminner mig om min pappa (haha, no offence!), därför räds jag inte för honom eller har någon högre respekt för honom som jag tror att de andra har. Jag är dennes jämnlike. 

Gud skapade oss på samma nivå allihopa, inte sant?
Pengar betyder inte nödvändigtvis att personen ifråga förtjänar mer respekt.
Pengar kommer lättare till vissa, svårare till andra.
Jag tänker aldrig uppskatta värdet utav saker och ting i pengar.
(Och rockstjärnor som gifter sig med modeller är nog det värsta som finns.)

inte så bra nu

jag är helt pank.
jag är ledsen.

det går (nästan) bra nu

Var på en intervju idag, fransk restaurang (en utav tre restauranger som ägs av en formodligen måttligt rik man) i Hammersmith, bara tio minuter ifrån där jag bor (Westbourne Park) med tunnelbanan. Det gick bra, hon som var maitre d' hette Celine och talade engelska med fransk brytning. Hon kom därifrån. Då kunde jag tillägga att jag älskar fransk mat och Frankrike på det hela stora efter många resor hit och dit inom landet både på sommaren och vintern. Och halvfranska halvsyskon. Hon såg glad ut när jag nämde detta. Det gäller att passa på när man kan. 

Hursomhelst så har jag ett "trial shift" på torsdag.
Det ska gå bra. Jag vill ha detta jobbet, känns som atmosfären passar mig! Plus pengarna. Det är ganska välbetalt.

Efter detta åkte jag in till Oxford Circus, först cruisade jag runt på Bond Streets snobbiga gator i en alldeles för varm ullkofta samt yllekavaj. 
Jag gick in på Rutledge, jobbförmedlare till dessa snobbigare butiker, och namedroppade och nu är jag anmäld och kanske rycker in på något pass framöver. På många utav butikerna måste man ha helsvart kavaj och kostymbyxa samt svart skjorta och "full make up" för kvinnor. Jag antar att man också måste bära klackar. 

Efter denna vetskap inser jag varför enkla tshirts är ett sådant vanligt fenomen - man har dem på jobbet.
Jag var tvungen att köpa ett par svarta "byxor" (inte jeans) idag och en svart t-shirt. Sedan köpte jag ett par svarta finskor/loafers i läder på nya favorit stället i Camden, tjejen som sålde dem gav mig discount medans chefen var borta, jag tror att vi kan bli vänner.

Jag har hopp inför framtiden, imorrn ska jag fira med cupcake!

ciao

IM

mitt flottiga tangentbord

Jag stinker och jag vet om det. Vad tycker den gamle skotten om mig nu?

Blev nyss uppringd av någon som sa att jag hade sökt jobb hos dem, jag bara "what, what?" Jag kommer inte ihåg detta, jag känner mig schizofren av all denna jobbmani, kluven, allting leder mig åt olika håll, känns som jag varken har tid eller koll. Men egentligen har jag båda. Det var ett servitrisjobb på Hilton, jobbrekryteringsgrej. Jag tror att det var på hotell, vet i alla fall att det var ett servitrisjobb. Hoppas att det går bra, hellre det än inget. Egentligen vill jag jobba i butik eller på café.

Jag tycker inte om att bo ensam!
Ensam i en storstad. Jag behöver ett jobb. Pengar mat kläder skor. 

en vacker helg trots det stormiga vädret

Har haft en kalasrolig helg! Stella och Emma hälsade på igår, stannade över och åkte tillbaka till Oxford för några timmar sen. Alla tre var i mycket ohygiensiskt tillstånd idag. Efter gårdagens utgång utan dusch och klädbyte. Jag köpte kläder istället. Billig mörk jacka/kavaj/kappa i ny ull, snygg snygg snygg. Bara £20. Har hittat det bästa secondhandstället. I Camden, i början av Chalk Farm Road. Och nya brills för £5. 

Igår vid lunchtid låg jag avslagen i Hype Park. Perfekt väder. 4 timmar senare anländer Stella och Emma. Blir klibbigt och regnigt strax därpå. Strosa på Oxford Street. På en lördagseftermiddag. Rena rama devil dance. Stella tyckte att folket var skabbigt här i London, "vart är alla heta?" Sant. Men människoflödet av turister på Oxford Street är nog snäppet värre. Sedan for vi till Camden för att leta vintage. Allt var fejkvintage, precis som det mesta i Camden är - fejk.

Kvällen kommen, jag laddar med inköp utav vodkaflaska och åtta öl. Jelena joinar oss på taket med krök och mobiltelefonsmusik. I semi-onyktert tillstånd hoppar vi på bussen till Camden. Lock Tavern var det som gällde. 
'"fullt med folk, dans, musik och glad partystämning, det bjöds på drinkar. 
Det  var mycket lyckat!

Nu är jag mycket mycket trött efter att ha flängt runt från norr till öst, centrum i regnet, väst.
Trött. Går och lägger mig NU. Imorgon ska jag på r'om bara!. Jag ska fan få jobb.


Lite buhu, mest yippie

Varit och flängt runt idag. 
I Notting Hill, Kensington High Street, Marble Arch, längs med Oxford Street, nästan hela cirkusen. Tror det gick ganska bra, gick till många ställen, fick lite respons på vissa ställen, bara några enstaka var bitchiga och snäste när jag sa "hello." 
Sen när jag skulle ta bussen hem från Notting Hill, det var ett annat kalas, det.

Jag försöker smidigt smita på i bussens bakre del utan att betala. 
Jag har på mig neonturkosa Doc Martens och laméleggings. Fyfan vad jag smälter in. 
"Could the lady with the blue boots, military jacket and blonde hair come up front to the bus driver!" Jag marcherade bittert fram mycket väl medveten om att den långa busskön stirrade på mig med dömmande blickar. Jag sveper mitt oyster card över magnetremsan. 
De tänker: "det är sånna som hon som förstör för oss andra." 
I mitt försvar : jag är bara en människa, jag kan inte rasera ett helt samhälle. Jag är bara en arbetslös liten flicka som försöker spara in pengar, då låter det hela inte lika fel?

The inherent vice of capitalism is the unequal sharing of blessings; 
the inherent virtue of socialism is the equal sharing of miseries.

Tänk på det du. 
Jag kan tillägga att jag inte ens kom med på rätt buss, jag åkte till ett helt annat ställe som jag aldrig varit på, aldrig skulle vilja vara på. Men det ordnade sig efter lite flams hit och dit. 
45 minuter senare är jag hemma. Bussresan från Notting Hill tar egentligen bara 5 minuter.

six pack abs and beer

Ja, nu kommer vi i form! Har hittat bra ställen att jogga på. Idag: längs med kanalen vid Westbourne Park mot Camden. Imorgon: Hyde Park. Det är jobbigt att tänka på nuet i London när jag har en del ouppklarade byråkratiska komplikationer att sköta på hemmaplan.
Blir lite crazy.

Kortsiktiga mål: 
     få ett trevligt, hippt jobb
     få en stålkropp
     fortsätta leva, ha det mycket roligt, med en massa musik och öl
     köpa en Walkman

Långsiktiga mål: 
       träffa och samla på mig de mest underbara människor i världen
       ha det roligt
       resa ofta
       vara väldigt ekonomiskt oberoende

Just nu känner jag bara "jag är så trött orkar inte riktigt engarera mig till hundra procent, speciellt när viktiga människor inte svarar i telefonen, jag vill bara rulla ihop mig på soffan, kolla på Synecdoche, New York ätandes Honey Crunch-flingor."
Det känns lite svårt innan det blir lätt.

Honey, I'm home!

Nu är jag här igen och har klurat ut ett sätt att klara mig utan att få huvudvärk när jag skriver på ett brittiskt tangentbord - ändra till svensk tangentbordslayout. Funkar perfekt, tack Annika! Jag får ta och skaffa ett billigt headset så att jag kan skypa så har jag det ännu mer underbart. Jag gillar London. Måste bara få London att gilla mig. Det kan vara lite knepigare.

Flyget hit var mycket behagligt, det här var årets hittills mest bekväma resa, med tanke på det trevliga sällskapet i form av Emma och Stella (de var pepp, det var verkligen Stella) och den sena avgången (som innebär att jag kan sova på kvällen).
Vi hatade Danmark tillsammans. Annars är det något jag brukar göra ensam, speciellt på Kastrup. Allt är så jävla dyrt, så då kan vi svenna ihop oss och jämra och klaga. Jag köpte en muffin och en "this water" dryck på Starbucks för 56 DKK, ca 90 svenska alltså. Gissa om jag var arg. Det står inga priser för att det är för dyrt.

Sen landade vi i London och köpte en punds-mackor.

Imorgon ska jag försöka ta mig samman och åka in till stan för mjölka mina kontakter i hopp om att få ett jobb i en värld av lyx och flärd.

On the road, on the bus, on the grass.






I Sverige får man vacker hy. Det är inte någon ny ansiktssmet som gör skillnad, nej det är luften. Kom hem från västkusten igårkväll, 22:30. Filippa kom hit och vi myste ihop oss. Ut och cykla. Hippie hurra vad det är skönt att träffas och prata. Samtalade för första gången på en vecka, efter denna veckas prydlighet.
Nu ska jag ut och jogga. Ska träffa Filippa och Max på stan(?) sedan fika med Stella, vi skulle planera inför deras Londonvistelse. Vi åker imorgon. 18:30 take off. De stannar i sju dagar. Och jag till och med den 29:e augusti. Jag är flummig, men inte tillräckligt för att åka tillbaka till Sverige för Way Out West även om line-upen är som plockad av min egen hand.
Men jag ska se Wavves och Grizzly Bear i Glasgow i höst. Det får räcka.

Borttappad kontakt, nyfunnen, upphittat, inte bortglömd.

Varför väljer man att ignorera den andra? Det härstammar från psykologiska komplex kan jag inget annat än anta.

Jag försökte läsa Kerouc varvat med Warhol och äta nötter på bussen,
lycka till när kvinnan framför lutar sig tillbaka 10 cm från mitt face, kammar håret, löser kändiskorsord, lyssnar på Meat Loaf och har ett Sweden Rock armband.

Ansiktgrimas: russin.
Sinnesfrid: nej.

Men nu är det solig förmiddag, mycket bra.

Denmark go crazy!

Det här är för roligt (med tanke på att jag inte riktigt jobbade klart..):

"Dear refund collector,

First of all, thanks for your great help as refund collector at Roskilde Festival.


It means a lot that people like you are willing to volunteer for this cause.


Yet, we haven’t found out the exact amount that has been raised by collecting bottles, cans etc. But when we know it, we will let you know!


You have fulfilled your obligations as refund collector, which means that you can get your deposit back. Unfortunately you didn’t pick it up after your last shift at the festival. Because of that, we will transfer the money to your account, when you have told us your BIC/SWIFT-code and IBAN number. Just be aware that you will pay the fees caused of the money transfer.


Enjoy the summer!"

Jo, tack, det ska jag!


Chillaxing on the Clean Fresh Sunny West Coast

Nu är jag på sommarstället på Sveriges renaste västkust! Hamburgö heter stället.

Kom hem från Roskilde i måndags, jag orkade inte osa syrliga ölresten i två dagar till (skulle helst ha jobbat). Gick och la mig klockan 20:00 vaknade klockan 11:00.
Skogspromenad med Maja och chilla hemma hos Fille. Det hände igår.
Idag>>
Ja, tog bussen från Helsingborg C kl 06:55 imorse. (Jag gick inte och la mig, satt uppe och letade nysläppta skivor och brände dem i hysterisk takt) Anlände klockan 11:00, Uddevalla Torp Köpcentrum. Classy.
Nu sommrar jag och ska åka ring och wakeboard så mycket som möjligt i en veckas tid. Sedan åker jag tillbaka till min "bostad" i London. Herregud, egentligen kan jag inte säga att jag bor där, men tekniskt sett gör jag det. Betalar hyra och allt. Allt som fattas är jobb. Hellre ha roligt roligt än att gå och bli rik men självmordsbenägen här i Helsingborg. Det är okej att vara fattig nu när jag vet att det kommer bli bättre efter utbildningen. Jag siktar trots allt på att bli en "IBanker." 

Roskilde var härligt! Och människorna i mitt camp var trevliga, trots att de visste att jag var svensk. Jag bodde i gay-camp. Roligt. Men nästa år hoppas jag på Glastonbury. Närmare hembasen i Dundee, Skottland.

Nu ska jag hoppa i saltvatten och sköjla bort det sista av Roskildesnuvan.

Senast spelade:
White Stripes - De Stijl
St. Vincent - Actor
Grizzly Bear - Veckatimest
Crystal Stilts - Alight of the Night

/so fresh and so clean clean!

The Last Supper

Ja, nu har jag ætit min sista måltid hær på Roskilde, det ær det som plånboken tillåter. Pommes Frites. Inte så jævla gott, men bland det billgaste man kan køpa hær - 20 danska. Køpte en glass tidigare - 20 DKK. Skulle satsat på en bagel istællet. Levde på upphittad mat igår - blåbærsmuffins hitta jag på toan, (køpte två glassar) sedan hittade jag nachos på kvællen. Jag hinner fan inte hem emellan alla konserter. Nu får jag knapra på mina sista cashewnøtter. mår illa efter pommes fritesen. Æckliga. vældigt æckliga. Gick precis bifrån en Gogo Bordello konsert før att se The Dodos. Var inte vært det, de søøøg, de ær ett gæng tøntar! Såg Marnie Stern, gittarrgudinnan innan idag, hon var bra! Men dagens konserter lever inte upp till de senaste dagarnas konserter, speciellt inte gårdagens! Fleet Foxes - jag fick gåshud och ælskade det oavsett vad folk sæger om den konserten så tyckte jag att den var himmelsk utan att vara løjlig eller kristen. Nick Cave, den mannen kan upptræda. (Friendly Fires var gay gay gay, føt mycket før min del)
Gang Gang Dance var bæst bæst bæst! Psykadelisk knarkværld utan droger. Sedan var ju Nine Inch Nails extremt bra! Bæst hittils. Mycket bra. Himmel. Jag hoppade och svettades.

St Vincent var torsdagens himmel. Jag tyckte att Mew søg, æven fast alla andra jag frågat ælskade den. De kunde inte hålla takten och publiken var græslig. Æcklig. Små femtonåriga tjejer.

Nu tror jag att jag stæller mig i Slipknot køn, illåmåendes. Och hoppas att någon bjuder mig på øl, jag drack precis upp min sista vodka. (Hade med mig en halvliter som konsumerades på fem dagar, så tro inte attt jag ær alkis, snarare nykterist hær på Roskilde, de flesta ær så æckilgt fulla hær).

Tjadåhej

Jagserframemotimorgon. ROSKILDE

Det ær lite irriterande att danskar hatar svenskar. Jag hatar fan inte danskar. Førutfattade meningar, i ett førdomsfullt land. "Ær ni dansker?" Och så svarar man "selvføligt!" eller "jæ før fan!"

Lite skabbigt, men inte så farligt, jag jobbar ju så får gratis biljett och har precist køpt ett klistermærke før 20 danska spænn ("DON´T BE A DICK!"). Kænde att jag kunde leva stort nær jag kænner mig så liten. Har inte lust att dricka hær, alkohol, øl, det vill sæga. Alla blir så jævla æckliga och beter sig på ett sådant sætt jag inte osar sympati før. Men svett, det osar jag. Kolla på Roskilde dokumentæren om ni vill førstå vad jag menar.

Jag står bredvid Paviliong Junior och surfar på gratis internet medans de andra ær innne under det trpnga svettiga tæltet. Jag flydde dærifrån før att jag inte længre kunde stå ut med att en kvinna grindade sin guppande rumpa fram och tillbaks mot mitt lår.

Imorgon blir det musiiik! Ser fram emot St. Vincent! Jag jobbar på fredag, men ska sjukanmæla mig iom att jag annars hade missat Wavves, Friendly Fires, och Nick Cave, det kan jag inte godkænna! Då får jag ett annat pass helt enkelt. Jag vet inte om jag pallar dansk festival næsta år igen. De ær sækert alla trevliga mænniskor, men det ær så svårt med danska. Næsta år blir det Glastonbury, Coachella eller SXSW, eller varfør inte allihopa? Engelska tack.

Hejsvejs

RSS 2.0