Läser: V, Thomas Pynchon.
Efter gårdagens, cupcake, sushi, öl, och pommes frites. Och efter dagens provjobb och morgondagens planerade återförening/utgång känns allt mycket bättre. Som man kan känna sig från en dag till en annan, den ena osäker och den andra trygg. Livet är fullt av överaskningar. Man lär inte gilla dem alla.
Jag gillade gårdagen efter deppigheten, den spenderas i Notting Hill/ Portobello, västra Londonkl 4-5ish mötte jag Jelena, åt cupcakes på Londons bästa, Hummingbird Bakery.
Åt sushi på Ukai, billigt och gott (inte farligt), öl på Prince Albert, £2.80 för en London Pride, billigt. Pommes frites hos Jelena, gratis.
Jag är ganska nöjd, jag tror att det ska funka, har börjat slappna av, min superviser på den franska restaurangen intalade mig om att det har gått bra, att jag inte ska oroa mig.
Hon var en trevlig franksyska som hette Emily och den andre servitören hette Patrick (?), nej han hette inte det men han var en sprudlande braziliansk bög som nynnar på Beyoncé när han torkar av speglar och tavlor. Baristan bakom baren hette Artur och var en stor, lite butch (men herregud nej inte tjock, alla på den här restaurangen ser väldigt presentabla ut) - österlänning gissar jag på. Han som äger restaurangen (en utav tre i hans ägo) är en lite halvschtekig engelskman som minglar och sätter sig till bords med stammisarna - han påminner mig om min pappa (haha, no offence!), därför räds jag inte för honom eller har någon högre respekt för honom som jag tror att de andra har. Jag är dennes jämnlike.
Gud skapade oss på samma nivå allihopa, inte sant?
Pengar betyder inte nödvändigtvis att personen ifråga förtjänar mer respekt.
Pengar kommer lättare till vissa, svårare till andra.
Jag tänker aldrig uppskatta värdet utav saker och ting i pengar.
(Och rockstjärnor som gifter sig med modeller är nog det värsta som finns.)
Kommentarer
Trackback
