Lite buhu, mest yippie
Varit och flängt runt idag.
I Notting Hill, Kensington High Street, Marble Arch, längs med Oxford Street, nästan hela cirkusen. Tror det gick ganska bra, gick till många ställen, fick lite respons på vissa ställen, bara några enstaka var bitchiga och snäste när jag sa "hello."
Sen när jag skulle ta bussen hem från Notting Hill, det var ett annat kalas, det.
Jag försöker smidigt smita på i bussens bakre del utan att betala.
Jag har på mig neonturkosa Doc Martens och laméleggings. Fyfan vad jag smälter in.
"Could the lady with the blue boots, military jacket and blonde hair come up front to the bus driver!" Jag marcherade bittert fram mycket väl medveten om att den långa busskön stirrade på mig med dömmande blickar. Jag sveper mitt oyster card över magnetremsan.
De tänker: "det är sånna som hon som förstör för oss andra."
I mitt försvar : jag är bara en människa, jag kan inte rasera ett helt samhälle. Jag är bara en arbetslös liten flicka som försöker spara in pengar, då låter det hela inte lika fel?
The inherent vice of capitalism is the unequal sharing of blessings;
the inherent virtue of socialism is the equal sharing of miseries.
Tänk på det du.
Jag kan tillägga att jag inte ens kom med på rätt buss, jag åkte till ett helt annat ställe som jag aldrig varit på, aldrig skulle vilja vara på. Men det ordnade sig efter lite flams hit och dit.
45 minuter senare är jag hemma. Bussresan från Notting Hill tar egentligen bara 5 minuter.
Kommentarer
Postat av: Michelle
haha din stackare! :P
Trackback
