¡me voy!

Ska torktumla kläder, orkar inte vänta på att de ska torka. Tänker på New York då, när Regina "och jag" tvättade våra kläder EN gång under hela resan efter att vi hade varit med om en hel del.. Torktumlandet gick sådär då, några utav plaggen krympte. 

Det gör mig inget om några strumpor krymper lite grann. Jag satte på tvättmaskin själv idag. Det var ju lätt. Varför gör folk en så stor grej av att jag inte har tvättat kläder själv innan, det är ju ingen konst? Jag vill andas andetag men har inte riktigt råd att insupa så stor frihet. Imorgon kommer Ed hem och jag har fått ett jobb! Berätta jag det?

Jag har fått jobb!

Jättemysig introduktion idag, var kanske sex stycken, han som styrde och ställde på restaurangen och var kock var jättetrevlig och han gillar mig! Jag var lite sen och mycket svettig (vad jag har svettats idag?!) för att jag tappa bort mig inne på tunnelbanan väl framme i Green Park. Vanliga människor brukar fumla sig till en adress när de är ute på gatorna, men nej, min förvirring sker redan "underground." 

Haha, han sa typ att han vill att vi skulle le jättemycket, vara glada, ha mycket energi, och "and someone here has too much of it, which I like, I think you all know who I mean." Jag tänker: va? jag har ingen aning, vem menar han?! och tittar förvirrat omkring.

-kort paus-

"Isabella. You could slap her and she'd still be smiling!"

Hahaha! Han var så skön och rolig! Han heter Manpreet. Coolt namn!

Restaurangen var härlig, alla bord är olika, samt olika stolar och galen extravagant inredning (deras lampor är från Tiffany's)! 

Alla huvudrätter är dyra och tydligen är många som kommer dit "big spenders."

Vårt jobb är att "öppna deras plånböcker."

Han sa väldigt mycket roliga saker. Man jobbar minst 20 timmar i veckan.

Det fixar vi. Och det är först när vi kan menyn och drycker väldigt väl som vi börjar ta emot kunder, ca om två veckors tid kommer det vara busenkelt sa han.