jag dör lite inombords, 26/7/09
Jag tänker bara på avsaknaden av jobb och pengar.
Jag har en datormus som inte fungerar så jag blir lite avtänd på att skriva på datorn, kolla mejl, och verkligen inte kolla facebook.
Jag har betett mig konstigt i helgen. På dagen. Det här börjar gnaga på mig. Jag är pank. Jag kan knappt köpa mina egna drinkar, måste förlita mig på att någon schysst kille kan bjuda. Det låter väldigt drygt, men det är sant. Jag har egentligen inte råd med mycket alls. Borde låsa in migsjälv på rummet, läsa klart alla mina böcker och räkna pengar. Men det är London och om jag hade velat bli självmordsbenägen, då hade jag stannat hemma. Men jag är något utav ett emotionellt vrak, en gammal gammal berg och dalbana, Lisebergs gamla. Men de fixar den och allt blir bra igen. Så vet jag i alla fall hur den historien slutar.
Helgens händelser: många.
Fredag, var Ms plus ett på Barfly, The Do spelade, mycket bra. Det var väldigt skönt att träffa någon man har "socialiserat" med innan och inse hur väldigt sympatiska de är.
Sedan gick vi vidare till bästa Lock Tavern, stället där det alltid finns snygga killar. Molly kände sig för gammal och trött för raggarkulturen och gick hem. Jag träffa ganska många av hennes vänner men av någon anledningen så minglade jag med några Graphics-studerande killar (J och J) som delade ut flyers på Proud, så vi gick in gratis.
Lördagkväll var den dyraste. 20 pund totalt. Men jag är smart och tar endast med mig en sedel och inget betalkort när jag lämnar huset. Mitt sätt att regulera mitt pengaspenderande. ¨
Alan (den gamle skotten som äger lägenheten, ja han bor här också i sitt eget rum, vi delar kök och vardagrum men det är inte så farligt, här är ganska stort) måste tycka att jag vart konstig på sistonde. Blir lite konstigt utan Ed här, jag gillar inte att han har lite koll på mig, speciellt när hans dotter är här med sin son, jag vet inte jag beter mig alltid konstigt med mödrar som har unga barn.
Jag kan vara en mycket "awkward" person när det väl kommer till kritan. Speciellt när jag bor i London och går ut och sedan helt plötsigt sitter sunda familjevärderingar i mitt vardagsrum. Det gör mig obekväm.
Jo, men han följde med sin dotter till Bristol så nu har jag lägenheten alldeles för mig själv!
----- Hursomhelst bestod lördagen av snabbdrink på Lock Tavern och sedan köa till Proud. Vi var snygga så vi fick ställa oss i en kortare kö. I London är man alltid snygg. Väl inne på stället träffar man massor med roliga randoms, och bekanta! Träffa Anna och Emilia (som precis hade snott en klubba), de firade en kompis i ett alldeles eget stall. Lyckos'!
Idag mötte jag upp med en "ny kompis" som jag träffa i fredags. London-Julian. Han hade en extra biljett till Shoreditch 1234 festivalen, så jag tackade och tog emot! Det bjöds på öl. Tack! Ibland har man tur. Dessutom har han en gammal 4-track inspelningsmaskin som jag kan få. Nu ska jag börja spela in lite musik!
Ett nytt ansikte hjälper till att promota ett arrangemang som sker nästa lördag, hemlig fest i lagerlokal i Londons finansdistrikt, hur härligt är inte det?! "Secret All Night Party" i Canary Wharf kl 11pm-7am. Man ringer ett telefonnummer när man väl är på plats för att få reda på exakta adressen. Busigt!
Nu är jag trött. Går och lägger mig nu. Imorgon ska jag tvätta kläder. Ju äldre man blir desto svårare blir det men roligt på en och samma gång.
ciao
en vacker dag när jag blir rik/gifter mig rik
När jag får pengar ska jag köpa:
Tills dess snyltar jag utav Alans vanliga mjölk.
Imorgon ska jag se YACHT klockan 13.15 i östra London i skivbutiken Pure Groove.
På kvällen ska jag möta Molly för att vara hennes plus ett på The Do spelningen på Barfly i Camden.
Läser: V, Thomas Pynchon.
Efter gårdagens, cupcake, sushi, öl, och pommes frites. Och efter dagens provjobb och morgondagens planerade återförening/utgång känns allt mycket bättre. Som man kan känna sig från en dag till en annan, den ena osäker och den andra trygg. Livet är fullt av överaskningar. Man lär inte gilla dem alla.
Jag gillade gårdagen efter deppigheten, den spenderas i Notting Hill/ Portobello, västra Londonkl 4-5ish mötte jag Jelena, åt cupcakes på Londons bästa, Hummingbird Bakery.
Åt sushi på Ukai, billigt och gott (inte farligt), öl på Prince Albert, £2.80 för en London Pride, billigt. Pommes frites hos Jelena, gratis.
Jag är ganska nöjd, jag tror att det ska funka, har börjat slappna av, min superviser på den franska restaurangen intalade mig om att det har gått bra, att jag inte ska oroa mig.
Hon var en trevlig franksyska som hette Emily och den andre servitören hette Patrick (?), nej han hette inte det men han var en sprudlande braziliansk bög som nynnar på Beyoncé när han torkar av speglar och tavlor. Baristan bakom baren hette Artur och var en stor, lite butch (men herregud nej inte tjock, alla på den här restaurangen ser väldigt presentabla ut) - österlänning gissar jag på. Han som äger restaurangen (en utav tre i hans ägo) är en lite halvschtekig engelskman som minglar och sätter sig till bords med stammisarna - han påminner mig om min pappa (haha, no offence!), därför räds jag inte för honom eller har någon högre respekt för honom som jag tror att de andra har. Jag är dennes jämnlike.
Gud skapade oss på samma nivå allihopa, inte sant?
Pengar betyder inte nödvändigtvis att personen ifråga förtjänar mer respekt.
Pengar kommer lättare till vissa, svårare till andra.
Jag tänker aldrig uppskatta värdet utav saker och ting i pengar.
(Och rockstjärnor som gifter sig med modeller är nog det värsta som finns.)
det går (nästan) bra nu
Var på en intervju idag, fransk restaurang (en utav tre restauranger som ägs av en formodligen måttligt rik man) i Hammersmith, bara tio minuter ifrån där jag bor (Westbourne Park) med tunnelbanan. Det gick bra, hon som var maitre d' hette Celine och talade engelska med fransk brytning. Hon kom därifrån. Då kunde jag tillägga att jag älskar fransk mat och Frankrike på det hela stora efter många resor hit och dit inom landet både på sommaren och vintern. Och halvfranska halvsyskon. Hon såg glad ut när jag nämde detta. Det gäller att passa på när man kan.
Hursomhelst så har jag ett "trial shift" på torsdag.
Det ska gå bra. Jag vill ha detta jobbet, känns som atmosfären passar mig! Plus pengarna. Det är ganska välbetalt.
Efter detta åkte jag in till Oxford Circus, först cruisade jag runt på Bond Streets snobbiga gator i en alldeles för varm ullkofta samt yllekavaj.
Jag gick in på Rutledge, jobbförmedlare till dessa snobbigare butiker, och namedroppade och nu är jag anmäld och kanske rycker in på något pass framöver. På många utav butikerna måste man ha helsvart kavaj och kostymbyxa samt svart skjorta och "full make up" för kvinnor. Jag antar att man också måste bära klackar.
Efter denna vetskap inser jag varför enkla tshirts är ett sådant vanligt fenomen - man har dem på jobbet.
Jag var tvungen att köpa ett par svarta "byxor" (inte jeans) idag och en svart t-shirt. Sedan köpte jag ett par svarta finskor/loafers i läder på nya favorit stället i Camden, tjejen som sålde dem gav mig discount medans chefen var borta, jag tror att vi kan bli vänner.
Jag har hopp inför framtiden, imorrn ska jag fira med cupcake!
ciao
IM
mitt flottiga tangentbord
Jag stinker och jag vet om det. Vad tycker den gamle skotten om mig nu?
Blev nyss uppringd av någon som sa att jag hade sökt jobb hos dem, jag bara "what, what?" Jag kommer inte ihåg detta, jag känner mig schizofren av all denna jobbmani, kluven, allting leder mig åt olika håll, känns som jag varken har tid eller koll. Men egentligen har jag båda. Det var ett servitrisjobb på Hilton, jobbrekryteringsgrej. Jag tror att det var på hotell, vet i alla fall att det var ett servitrisjobb. Hoppas att det går bra, hellre det än inget. Egentligen vill jag jobba i butik eller på café.
Jag tycker inte om att bo ensam!
Ensam i en storstad. Jag behöver ett jobb. Pengar mat kläder skor.
en vacker helg trots det stormiga vädret
Har haft en kalasrolig helg! Stella och Emma hälsade på igår, stannade över och åkte tillbaka till Oxford för några timmar sen. Alla tre var i mycket ohygiensiskt tillstånd idag. Efter gårdagens utgång utan dusch och klädbyte. Jag köpte kläder istället. Billig mörk jacka/kavaj/kappa i ny ull, snygg snygg snygg. Bara £20. Har hittat det bästa secondhandstället. I Camden, i början av Chalk Farm Road. Och nya brills för £5.
Igår vid lunchtid låg jag avslagen i Hype Park. Perfekt väder. 4 timmar senare anländer Stella och Emma. Blir klibbigt och regnigt strax därpå. Strosa på Oxford Street. På en lördagseftermiddag. Rena rama devil dance. Stella tyckte att folket var skabbigt här i London, "vart är alla heta?" Sant. Men människoflödet av turister på Oxford Street är nog snäppet värre. Sedan for vi till Camden för att leta vintage. Allt var fejkvintage, precis som det mesta i Camden är - fejk.
Kvällen kommen, jag laddar med inköp utav vodkaflaska och åtta öl. Jelena joinar oss på taket med krök och mobiltelefonsmusik. I semi-onyktert tillstånd hoppar vi på bussen till Camden. Lock Tavern var det som gällde.
'"fullt med folk, dans, musik och glad partystämning, det bjöds på drinkar.
Det var mycket lyckat!
Nu är jag mycket mycket trött efter att ha flängt runt från norr till öst, centrum i regnet, väst.
Trött. Går och lägger mig NU. Imorgon ska jag på r'om bara!. Jag ska fan få jobb.
Lite buhu, mest yippie
Varit och flängt runt idag.
I Notting Hill, Kensington High Street, Marble Arch, längs med Oxford Street, nästan hela cirkusen. Tror det gick ganska bra, gick till många ställen, fick lite respons på vissa ställen, bara några enstaka var bitchiga och snäste när jag sa "hello."
Sen när jag skulle ta bussen hem från Notting Hill, det var ett annat kalas, det.
Jag försöker smidigt smita på i bussens bakre del utan att betala.
Jag har på mig neonturkosa Doc Martens och laméleggings. Fyfan vad jag smälter in.
"Could the lady with the blue boots, military jacket and blonde hair come up front to the bus driver!" Jag marcherade bittert fram mycket väl medveten om att den långa busskön stirrade på mig med dömmande blickar. Jag sveper mitt oyster card över magnetremsan.
De tänker: "det är sånna som hon som förstör för oss andra."
I mitt försvar : jag är bara en människa, jag kan inte rasera ett helt samhälle. Jag är bara en arbetslös liten flicka som försöker spara in pengar, då låter det hela inte lika fel?
The inherent vice of capitalism is the unequal sharing of blessings;
the inherent virtue of socialism is the equal sharing of miseries.
Tänk på det du.
Jag kan tillägga att jag inte ens kom med på rätt buss, jag åkte till ett helt annat ställe som jag aldrig varit på, aldrig skulle vilja vara på. Men det ordnade sig efter lite flams hit och dit.
45 minuter senare är jag hemma. Bussresan från Notting Hill tar egentligen bara 5 minuter.
six pack abs and beer
Ja, nu kommer vi i form! Har hittat bra ställen att jogga på. Idag: längs med kanalen vid Westbourne Park mot Camden. Imorgon: Hyde Park. Det är jobbigt att tänka på nuet i London när jag har en del ouppklarade byråkratiska komplikationer att sköta på hemmaplan.
Blir lite crazy.
Kortsiktiga mål:
få ett trevligt, hippt jobb
få en stålkropp
fortsätta leva, ha det mycket roligt, med en massa musik och öl
köpa en Walkman
Långsiktiga mål:
träffa och samla på mig de mest underbara människor i världen
ha det roligt
resa ofta
vara väldigt ekonomiskt oberoende
Just nu känner jag bara "jag är så trött orkar inte riktigt engarera mig till hundra procent, speciellt när viktiga människor inte svarar i telefonen, jag vill bara rulla ihop mig på soffan, kolla på Synecdoche, New York ätandes Honey Crunch-flingor."
Det känns lite svårt innan det blir lätt.
Honey, I'm home!
Nu är jag här igen och har klurat ut ett sätt att klara mig utan att få huvudvärk när jag skriver på ett brittiskt tangentbord - ändra till svensk tangentbordslayout. Funkar perfekt, tack Annika! Jag får ta och skaffa ett billigt headset så att jag kan skypa så har jag det ännu mer underbart. Jag gillar London. Måste bara få London att gilla mig. Det kan vara lite knepigare.
Flyget hit var mycket behagligt, det här var årets hittills mest bekväma resa, med tanke på det trevliga sällskapet i form av Emma och Stella (de var pepp, det var verkligen Stella) och den sena avgången (som innebär att jag kan sova på kvällen).
Vi hatade Danmark tillsammans. Annars är det något jag brukar göra ensam, speciellt på Kastrup. Allt är så jävla dyrt, så då kan vi svenna ihop oss och jämra och klaga. Jag köpte en muffin och en "this water" dryck på Starbucks för 56 DKK, ca 90 svenska alltså. Gissa om jag var arg. Det står inga priser för att det är för dyrt.
Sen landade vi i London och köpte en punds-mackor.
Imorgon ska jag försöka ta mig samman och åka in till stan för mjölka mina kontakter i hopp om att få ett jobb i en värld av lyx och flärd.
hem ljuva hem
Kommer hem idag (pa torsdag). Ska strax paborja min fard till hemmastaden, Helsingborg. Kl 05. Har inte riktigt packat klart, men nastan allt ar i resvaskan.
Ska bli skont att komma hem lite pa satt, jag pallar inte riktigt med denna boende situation, min "situation" och kanner mig tom. Men pa ett annat satt hade jag viljat vara kvar ett par dagar till for att hanga med en skon manniska jag kanske aldrig ser igen. Det var intressant och bra. Att det maste ta slut. Roliga dagar med dessa harliga manniskor. Jag som ar sa krasen och aldrig hittar ratt, tycker om nagon riktigt, det ar svart att skapa kanslor kring manniskor. Att kanna mycket. Jag har kant ganska mycket dessa dagar.
Kandes sorgligt att aka hem vid tunnelbanan, att skiljas at ikvall efter svensk bio (Lat den ratte komma in). Fallde en dum kommentar att jag inte hade gillat den i Sverige, men gillade den har i London, att jag inte gillar svensk film. Vad tontigt sagt. Jag gillar inte de flesta svenska filmer, tycket att de kan vara for kanslomassigt psykotiska och plagsamma. Beck och Wallander. Nej, tack. Men denna var brilljant! Utan overdrift. Extremt valgjord och vacker! Dessa manniskor kunde filma snyggt och elegant. Se den nu! Battre an Slumdog Millionaire om man nu ska jamfora med nutida filmer.
Idag >> har jag haft en fin sista dag med mina aussier. Farit runt i SoHo, gatt pa galleri och kollat pa stan. Lunchat vid Brick Lane, pa vegetariska restaurangbussen Rootmaster. Gott. Gatt pa Brick Lane. Druckit ol pa Ten Bells. Sedan for vi till Covent Garden for att se pa biioo. Sedan: GrouphugGoodbye.
Fastan jag var ranglig och vinglig idag var det bra. Men jag ar lite sur att jag inte kunde vart mer pa g och att en viss manniska behandlat mig lite mindre som en dorrmatta och mer som en persisk. Nu ska jag gjora final touches i min packning, kanske sminka om mig (ja, jag ar sa pass ytlig att jag reser i sminkat fodral), kanske sova.
Exakt sahar kanner jag just nu, i denna fas av min existens:
"Daylight, I'm so absent minded
Nighttime meeting new anxieties
So am I erasing myself?
Hope I'm not erasing myself
I guess it would be nice to give my heart to a god
But which one, which one do I choose?
All the churches fill with losers, psycho or confused
I just want to hold the divine... "
(Gronlandic Edit, Of Montreal)
/ lite jobbigt. Langtar tills Draknastet imorgon da min afrobeharade brorsa ar med!
ciaooo
Ska bli skont att komma hem lite pa satt, jag pallar inte riktigt med denna boende situation, min "situation" och kanner mig tom. Men pa ett annat satt hade jag viljat vara kvar ett par dagar till for att hanga med en skon manniska jag kanske aldrig ser igen. Det var intressant och bra. Att det maste ta slut. Roliga dagar med dessa harliga manniskor. Jag som ar sa krasen och aldrig hittar ratt, tycker om nagon riktigt, det ar svart att skapa kanslor kring manniskor. Att kanna mycket. Jag har kant ganska mycket dessa dagar.
Kandes sorgligt att aka hem vid tunnelbanan, att skiljas at ikvall efter svensk bio (Lat den ratte komma in). Fallde en dum kommentar att jag inte hade gillat den i Sverige, men gillade den har i London, att jag inte gillar svensk film. Vad tontigt sagt. Jag gillar inte de flesta svenska filmer, tycket att de kan vara for kanslomassigt psykotiska och plagsamma. Beck och Wallander. Nej, tack. Men denna var brilljant! Utan overdrift. Extremt valgjord och vacker! Dessa manniskor kunde filma snyggt och elegant. Se den nu! Battre an Slumdog Millionaire om man nu ska jamfora med nutida filmer.
Idag >> har jag haft en fin sista dag med mina aussier. Farit runt i SoHo, gatt pa galleri och kollat pa stan. Lunchat vid Brick Lane, pa vegetariska restaurangbussen Rootmaster. Gott. Gatt pa Brick Lane. Druckit ol pa Ten Bells. Sedan for vi till Covent Garden for att se pa biioo. Sedan: GrouphugGoodbye.
Fastan jag var ranglig och vinglig idag var det bra. Men jag ar lite sur att jag inte kunde vart mer pa g och att en viss manniska behandlat mig lite mindre som en dorrmatta och mer som en persisk. Nu ska jag gjora final touches i min packning, kanske sminka om mig (ja, jag ar sa pass ytlig att jag reser i sminkat fodral), kanske sova.
Exakt sahar kanner jag just nu, i denna fas av min existens:
"Daylight, I'm so absent minded
Nighttime meeting new anxieties
So am I erasing myself?
Hope I'm not erasing myself
I guess it would be nice to give my heart to a god
But which one, which one do I choose?
All the churches fill with losers, psycho or confused
I just want to hold the divine... "
(Gronlandic Edit, Of Montreal)
/ lite jobbigt. Langtar tills Draknastet imorgon da min afrobeharade brorsa ar med!
ciaooo
Old Faces
Så skönt att stöta på bekanta ansikten! Fri tolkning. Nej, men träffade några aussies igår efter Boy Crisis konserten. Galet att stöta pa dem här i London också, av alla ställen. Det var härligt, jag blev 8 pints onykter, sa pass att min kompis fick guida mig hem, slet av mig från bussen fastän det var den rätta (!) men hur kunde han veta det, vi tog taxi och voil`a min jeansjacka är bortappad. Insåg det nu nar jag kolla igenom min kamera. Hade fotograferat på bussen, dar var den med i bild.
Men innan idag åkte jag till Camden för att leta rätt på den, när jag inte hade denna vetskap, gick in på det skabbiga kebabhaket Marathon där kvällen slutade ca kl 03 gissar jag. Där snodde jag med mig någon annans jacka. Ganska snygg men inte "wow," från Divided H&M storlek 36. Perfekt! Men billig. Det känns inte riktigt som kompensation för en vintage Replay jacka köpt i mina barndomsår på Zebra i Helsingborg. Då pappa betalade. Då man inte visste hur jobbigt det är att leva sitt liv utan att bara ta från någon annan.
Nu ska jag duscha bort svett och blandat. Sedan gå pa vernissage, en kompis' konstutstallning. Möta upp med bekanta ansikten igen.
Det är varmt och soligt och svettigt, vart hittar jag swimmingpoolen?!
Jag har flyg
Trevlig dag pa jobbet pa Brick Lane. Jag har flyt och jag har flyg. Harifran till Kopenhamn pa torsdag. Da kommer jag hem. Jag saknar det. Norden. Nara vanner. Har kanner jag bara folk pa ytan. Sant ar jobbigt. Att bara traffa nya hela tiden, och le och skratta. Tackar nej till nytt folk. Tacka nej till middag dar jag skulle traffat mycket nytt folk, nya manniskor som jag anda kommer traffa pa tisdag (?) Skjuter upp det sa mycket det gar. Jag ska pa konstutstallning pa tisdag, det var manniskor fran konstutstallning som styrde upp med sondagskak.
Imorgon ska jag pa Boy Crisis konsert i Camden med en annan ytlig bekant.
Jag kallar manniskor for "bekanter" nar de inte har sett mina hemskaste sidor. Jag visar dem sa sallan jag kan ra for det, manniskor tror att jag ar intressant, charmig och fantastisk, fastan jag egentligen ar ganska cynisk, sjalvisk och lattlurad.
Imorgon tankte jag dela ut mina utskrivna CV:n i Notting Hill. Jag har endast nio stycken. De ska bort! Jag siktar pa kladbutik/ snobbig restaurang. Ni ska se sa piffigt mitt CV har blivit efter att den spektakulara Libby hjalpt till.
Smakprov: My goal is to make the most of London in a job where I can broaden my life experience as well as elevate my social competence.
Det ar till och med skrivet pa detta satt, mitt citat ar skrivet i kursiv. I och forsig later inte det sa spralligt, men det ar layouten och resten av innehallet!
Nu ska jag ata nagot konstigt brittiskt brod som endast kostade mig 50 pence (nufortiden koper jag endast mat pa rea).
ciaoo
Jag är trött och lat och vill kolla på skräpteve.
Nu äter jag viktväktaryogurt utan dåligt samvete. De var på rea, men är väl lite för hälsosamma att ätas i alla fall. Jag kan kolla på Gossip Girl och Ugly Betty utan att känna mig töntig. I utbyte ska jag dricka upp all öl. Fram tills dess att jag åker ska jag dricka hemmabryggd öl, cirka 13 pints kvar. Lycka till. Men samtidigt vet jag inte när jag åker/ kommer tillbaka/ åker. Jag vet ingenting. Jag vet att jag har två gitarrer för mig själv och kan äta hur mycket jordnötssmör som helst utan att behöva oroa mig för andedräkten.
Efter jobbet på Free Range / Old Truman Brewery hjälpte en kompis mig med CV:t inne på kontoret. Det ser bra ut.
Jag är hungrig fastän jag ätit (viktväktaryogurt mättar kanske inte) för att jag är trött. Jag går nästan och lägger mig, orkar inte gå ut när jag plågats av sömnbrist på grund av filmkväll med skådespelarkillar. Det och Lego Star Wars och pizza och öl.
Jag är trött. Vad är det egentligen som betyder något?
YES!
Idag har jag inte på mig den tröjan, men känner mig ganska mycket så, gårdagen var rolig och lyckad. Vaknade utav Will som kom hit for att hämta sin post. E, W och jag åt picknick på taket. W gillar sin picknick. Sedan gick vi tre till Notting Hill, drack cappucino, jag skaffade mig bankkonto och telefonnummer (jag känner mig som en riktig britt), köpte secondhandböcker, jag köpte självbiografiska knarkböcker fran 60/70 talet. Någon groupie som hette Cookie Mueller. Och en bok av William Burroughs. Sedan drack vi öl. Jag hånskrattade åt klassisk brittisk krigspoesi som E läste upp. Han uppskattade det inte. Sedan åkte vi till Brick Lane då Free Range hade vernissage och det bjöds på gratis alkohol. Massa fotografier. Minglade med tyskar och studenter och tyska studenter.
Sedan när vi anslutit oss och utställningen stängde, var vi några stycken som tog sig varsin öl. Samma galningar som bankade nävarna på bordet i en Bluesbar förra helgen, -2, +1.
Fin bar, hade kristallkronor, knasiga tapeter, såg ut som ett dockhus, kommer inte ihåg vad den heter men ligger nära Brick Lane.
Nu ska jag iväg till en marknad vid floden
Från hat till kärlek and back again.
å ä ö
sitter här och dricker Es hemmabryggda öl.
a) känner mig hatad, ogillad av orättvisa skäl.
b) känner mig orolig, av fysiska skäl.
c) Jag känner mig ensam.
d) Jag känner mig jobbig.
Att fem dagar kunde förstöra så mycket, vem visste det? Inte jag.
Men jag är fortfarande i London och har det bra. är bara rädd vad jag ska ta mig till efter lördagen, nej söndagen. Då har jag 2-3 dagar som ska spenderas i ensamhet? Nej, förmodligen inte. Men i alla fall så är jag rädd.
Jag vill inte vara ensam. Jag vill vara älskad, vem vill inte det?
Varför har man lärt sig "bros before hoes"
när vänskap inte alls behöver vara långvarigt nuförtiden?
Idag ska jag göra nytta
Idag ska jag promenera till Notting Hill och skaffa bankkonto, har skjutit upp det alltfor lange. Igar sag jag Terminator pa biografen i Notting Hill, tydligen i samma salong som ar med i sjalva filmen. Filmen i sig var inte sadar jattebra men salongen var valdigt fin, och man kan kopa med sig ol in pa biografen och markesglass. Mycket trevligt. Sedan for vi in pa en pub och drack god ol.
Idag ska jag vara anvandbar, ska kolla upp hur jag ska losa det har med boendet i Dundee, med betalningen och allt.
Ikvall ska jag vara ensam? Jag vill fika i Notting Hill idag. Jag gillar deras fik. Ata mig matt.
Ost och vin i Camden
Jo, var på ost och vin middag igår. Det var ganska annorlunda än vad jag hade förutsett. Släpa med E. Ringde upp kompisen från NY, sa att vi var på väg. Vi gick upp i lägenheten som låg vid Camden Town. Fin lägenhet. Jobbigt. Fick anstränga sig. Mycket yta lite djup. "Vad gör du då?" på den nivån stannade det. När vi kom upp visade det sig bara vara Molly och hennes tre tjejkompisar till bords med ost, bröd, morötter, hummus, gin och vin. Lite annat format än vad jag forväntat mig. Men om jag hade föreställt mig att umgås med hennes kompisar på detta sätt, var det exakt som väntat.
Men jag ska inte klanka ner på tillställningen allt för mycket. Det var ändå trevligt. Hon har ett jobb på en musikagentur (de har bland annat Bon Iver) och brukar kunna hoppla in på gästlistan. Respekt. Girl knows her music. Jag gillar Camden, jag gillar musiken. Men jag spenderar varken pengar på redlösa utekvällar eller en massa kokain.
Jag är galen
Ja, det känns så. Han är inte ens här. åker på torsdag. Och jag stannar väl tills cirka den 28e. Jag är rädd att vara ensam. Ska på ost och vin häng hos en kompis som jag träffade i New York. Tror det i alla fall. Molly heter hon. Vem ska ta med? Hon sa vän eller pojkvän.
Galen galen galen. Jag saknar Sverige och vännerna dar. Tror inte jag pallar återvända hit efter Roskilde etc. Jag saknar människor for mycket. Vem kunde tro att jag hade hjärta. Hoppas att hjärnan sitter kvar. Vill skruva på huvudet lite till, så att jag vet att det sitter på, på rätt hall, leder mig i rätt riktning. Vad vet jag? Det känns lite knasigt. Jag är bara arton.
Galenskap
Har jag blivit spritt sprangande galen? Jag ska inte aka pa min returbiljett hem imorgon. Har bestamt mig att stanna lite langre. Aker 'hem' till Kopenhamn infor Roskilde festivalen fortfarande. Det ska jag inte missa! Sedan far vi se vad som hander darefter, Kanske stannar lite i Sverige, jag ville ju erfara tennisveckan. En gang i alla fall. Sedan kanske det blir en gang till.
Har haft det mycket roligt i helgen. Traffat trevliga, roliga manniskor. Tjanat pengar genom killes vanner, har delat ut kataloger och flyers och skrikit "kom och se gratis konst utstallning," free arts show? Free Range Graduates Art & Design. Det kanns bra med pengar i handen. Imorgon SKA jag skaffa bankkonto. Jag tror att mitt NI-nummer kommit till min forra "bostad." Nu har jag i alla fall en bostad.
Ciaooo
Idag fungerar tunnelbanan
Iga.r kunde jag inte a.ka till Tower Hill pa. grund av att de hade sta:ngt igen flera tunnelbanestationer och ta.g. Jag kunde inte ens ta mig till Oxford Circus, jag fick stanna runtomkring Notting Hill Gate och sedan promenera till High Street Kensington. Jag gillar High Street Kensington, na:ra da:r jag bor och de har bra shopping. High Street. Precis som det la.ter. Mac, Topshop, Zara och blablabla. Det do:g bra. Sedan a.t vi. Den starkaste curryn jag na.gonsin a:tit. Starkast pa. menyn. 6 chillifrukter. Jag blev varnad. "Eh, det ha:r klarar jag av," ta:nkte jag. Nja, inte riktigt. Jag halsade o:l, vatten, slevade i mig glass, illama.ende.
Idag ska jag se Ou Est Le Swimming Pool pa. Cargo. Yippie!
